Jag, Linus Jonkman är en cyniker. Tveklöst kommer jag bli den där griniga gubben som bär byxorna löjligt högt och skriker på tv:n. Skeptisk är jag till sockerströdda påstående som att ”alla är ämnade för stora saker”. Jag tuggar Werthers original och fnyser åt samtidsklyschor som att ”universum har en plan för oss alla”. Jag tror inte alls att det händer fantastiska ting automagiskt medan vi passivt väntar på utdelning från tur/ödet/postkodslotteriet. Nej, hårt arbete, tålamod, disciplin och engagemang är skeptikerns förklaring. Ingemar Stenmark sa det bra: ”Ju mer jag tränar desto mer ‘tur’ får jag”. Kanske är det en effekt av min uppväxt på sjuttiotalet men detta är min sotiga världsbild. Med det sagt, vill jag berätta om något som jag ovanligt nog finner vansinnigt inspirerande.
